Switzerland

Att ha en familj som är fördelad i 3 olika länder har utan tvekan sina fördelar. Söndag till fredag förra veckan var jag och hälsade på i Schweiz! Där var allting precis som det ska vara: solen sken, affärerna var fyllda med choklad och i skidrummet väntade min älskade snowboard på mig. Nu är jag hemma igen och kan (även i år) konstatera att jag och alperna tycker om varandra. Våra rendezvous kommer nog aldrig sluta att äga rum, de är alltid ett trevligt avslut på vinterhalvåret. Det hela resulterar oftast i att jag sluter fred med vintern. Jag utbrister förtjust "nejmen oj, såhär trevlig kan ju du vara. Du är välkommen nästa år igen!". Och på den vägen är det.

So happy in your boxers and your t-shirt

Jag tillbringade min lördag på jobbet. På kvällen fick vi besök och är nu en cheesecake rikare. Den fick bli våran härliga (och säkert otroligt hälsosamma) frukost i sängen! Söndagar i Berlin är alltid väldigt lugna. Affärerna och matbutikerna är stängda, så alla ligger hemma på soffan eller sitter på något fik. I början hade jag svårt att acceptera det, men började sedan långsamt att njuta av det. Alla är avslappnade, på gott humör och begär inte mycket mer än en kaffe. Idag tänker jag vara en av dem som ligger på soffan, eller för min del blir det nog till att sitta på våran mysiga matta.

Förnyelse

Varenda muskel i kroppen gör ont. I måndags köpte vi väldigt impulsivt nytt köksgolv. Vi la stengolv förra året, men fogarna ville inte bli så fina som vi önskat och stenplattorna kändes inte särskilt mysiga under fötterna, så nu blev det till att börja om från början. På tisdagen blev det lite butiksjobb mellan 08:00 - 13:00, när jag kom hem hade mannen i huset redan börjat hacka bort stenplattorna, så då drog jag omedelbart på mig arbetskläderna. Nu har vi ett grått golv i högglans! Trots muskelvärken tog vi oss idag till byggvaruhuset och inhandlade lister. Efter att ha klistrat dem och putsat hela köket väntar vi nu på att våran lasagne i ugnen skall bli färdig. Ja, så underbar är min pojkvän! Han började göra hemlagad lasagne fastän klockan passerat elva. Jag har det väldigt bra, väldigt ofta!

Weekend

I helgen bjöds det på bio, mycket bio. 3 gånger faktiskt. På fredagen blev det mitt val "The king's speech" (notera! Fantastisk). Jag hade lovat min man att vi skulle se "Gulliver's travels" så vi beslöt oss för att se den på lördagen. Dock ändrade sig planerna när två vänner ringde, så vi gick alla och såg "True Grit" och landade sedan på restaurang Locanda Pane med ostar och vin. På söndagen blev det slutligen "Gulliver's travels". En biohelg alltså, med lite inklämd shopping. Jag köpte en sommarklänning och det är inte första gången jag köpt sommarkläder den här månaden. Får lite känslan av att jag försöker tvinga fram värmen genom shopping. Utan framgång självklart, men det är ju värt ett försök... eller två.

Måndagsmorgonen börjar bra. Sitter med en karamell kaffe på våran mysiga matta i vardagsrummet. Jag har, sedan klockan 10, pratat med min bror i Nya Zeeland och försäkrat mig om att han mår bra. Nu tänkte jag dricka upp min kaffe och kila iväg till den mer ansträngande delen av vardagen, nämligen (trumvirvel) jobbet.

On a friday afternoon

När jag har ledigt älskar jag att fnula med saker som man annars aldrig har tid att fnula med. Idag var skorna på tur. När våren äntligen är här måste tygskorna vara fina. Det där med att slänga in dem i tvättmaskinen är inte min grej, jag vill göra det riktigt. Så idag kavlade jag upp ärmarna, fyllde badkaret med vatten och klor och blekte och skrubbade alla mina vita skor. När de var på tork så tog jag mig an min pojkväns skor också. Nu är jag nöjd, Hurts med "Wonderful life" går på repeat och jag välkomnar helgen!

A good excuse

Idag gjorde jag min ansökan om körkortstillstånd. I det här landet kan man inte göra detta via internet eller med post, utan måste traditionellt boka en tid hos en myndighet. Stämningen där var fruktansvärd. Jag vet inte vad som var värst: mitt vänterum bestående av kala väggar och uppradade stolar, eller den långa grå korridoren utanför. I sådana situationer känner jag mig som en invandrare som väntar på sitt uppehållstillstånd. På skärmen stod det att vi var 109 personer som väntar, som tur var (!!) hade jag bokat en tid för en vecka sedan. Jag är nu äntligen hemma och är lättad över att jag snart har allting överstökat.

Obligatoriskt för körkort i Tyskland:

12 teorilektioner (= 18 timmar)

Första hjälpen kurs (6 timmar)

Syntest

3 timmar Autobahn

2 timmar nattkörning

4 timmar landsväg

Kollwitzplatz

Kollwitzplatz.

I'm looking in on the good life

Jag blev helt emotional när jag såg videon till Katy Perry's låt Fireworks. Så nu känner jag mig töntig, töntigare än vanligt alltså. Annars var eftermiddagen bra. Min körskolelärare behövde endast tvärbromsa 1 gång, gav två anmärkningar och såg inte ut att tappa humöret vid något tillfälle alls, vilket betyder att jag gör framsteg. Innan vi började lektionen berättade han att jag kommit så långt att han inte kommer förklara så mycket, utan sitter bredvid och anmärker endast då jag gjort något fel. Han förtydligade sedan att målet är ju att jag skall kunna sitta och köra självständigt utan honom bredvid mig. Mitt svar på det var att "ja, så länge du sitter bredvid mig är en bilfärd alldeles för dyr". Som tur var skrattade han. Jag hoppas att han inte tog illa upp.

Don't know how they got out, dear

Kyla, glitter och lite knarr under skorna är någonting så älskvärt. Men det finns ett undantag, det har jag konstaterat efter tre år i Berlin. Storstad och vinter är en kombination som inte tillfredsställer. Inte på något vis. Det är slaskigt, grått och alla släpar omkring på sina bleka ansikten och uppgivna blickar. Och i år är jag en av dem. Det är februari månad och vinterhalvåret verkar inte vilja ta slut.

Hold your glass up

Idag vaknade jag sent, var ledig och ville utesluta allt som kräver energi. Som så många gånger tidigare i mitt liv så gjorde jag raka motsatsen. Med håret i en stadig boll på huvudet kilade jag ut i vardagsrummet, för att sedan skutta omkring till en Friskis & Svettis DVD jag fått för ett år sedan. Jag skämdes, log och flaxade hej vilt med armarna. Jag har full förståelse för de personer som i denna sekund rynkar ögonbrynen, men ska jag vara ärlig så är det här en sida av mig själv som jag gärna skymtar till. Det är fråga om disciplin samt självironi, ingenting annat.